Barn

Jag tror att man alltid kommer att oroa sej för sina barn oavsett hur gamla dom blir...
Man kommer nog alltid att vara mamma, även om man sitter på "hemmet" ihop..
Jag 90 bast 0 ungarna typ 70 å jag säger att dom ska äta sina grönsaker....
Det hade varit kul.....

Tjingeling...

Nu tid då tid eller framtid ??

Funderar igen....

Vad är egentligen bäst ???
Det förflutna ?
Nu tiden ??
Framtiden ??

I det förflutna kan man minnas och minns allt roligt man har upplevt.
Allt man har lärt sej som att cykla , köra moppe,laga mat, känna vad kärlek är.....mm.
Men man minns också allt det negativa och hemska man har fått uppleva ...
Allt det tråkiga ..allt det ledsamma som när folk har lämnat jordelivet...

I nu tiden då ??
Jo, man bara är ju just nu och vet inte förren i morgon (i det förflutna)
vad man minns som bra eller dåligt, man kanske inte minns alls ???
Man är ju bara här och nu..
Kanske oroar man sej för framtiden ??
Det kan man ju förstås göra !!

Framtiden då ???
Om den vet vi ingenting...
Vi vill nog inte veta heller..
Men alla undrar vi vad som väntar oss i framtiden , eller hur???
En del om framtiden vet vi ju , men aldrig hur det faktiskt kommer att bli ..
Och när vi väl vet tillhör så tillhör det det förflutna...

Man skulle kunna lägga in backen ibland och stanna tiden vid dom underbaraste tiden i våra liv..
Mina 3 barn är 3 såna ögonblick där jag skulle vilja kunnat stanna tiden lite...
Å njuta lita mer av själva födelseögonblicket..
En känsla som är helt otrolig...

Men vi lever i nuet och det är nog det bästa att ta varje dag för var dom är , eller ???

Tjingeling..

Funderingar..

Tänk vilken tur att man inte vet vad som väntar bakom hörnet.
Jag funderar ibland på varför livet ska vara så jävla besvärligt !
Varför vissa människor bara glider igenom livet på ett smörpaket.
Själv tycker jag att jag blir motarbetad hela tiden.
Det händer en massa negativa saker hela jävla tiden...
Så fort man har hämtat sej ifrån något så kommer nästa grej....

Jag hinner aldrig få vara glad och lycklig tycker jag...
Allt känns så hopplöst och trist...
Ja, just nu är jag så piss less på allt...

Jag önskar jag kunde byta plats med min dotter och ta allt det hon går igenom..
Då finns det vissa mäniskor som skulle få se mej arg.. det lovar jag...
Jobb....
Ja hoppas det blir bättre snart.. pallar inte mer ..
Tur att man har lite att se fram emot framöver iallafall..
Men jag känner att mycket kan kvitta just nu..
Jag måste få tillbaks mitt människovärde, mitt självförtroende och självkänsla...

Give me back my life...

Trigger finger Operation

Japp ..
Så ska man opereras igen då !!!
Fredagen den 5:e februari ska jag operera mitt "triggerfinger".
Tyvärr är det på lillgrabbens 15 års dag , men det är inte mycket att välja på.
Det är ju höger hand jag opererar så det kommer ju bli lite små struligt med vissa
saker.
Ta bara att gå på toa, när man är van att torka sej med höger hand...
Inte så jävla lätt....

Inte kan man ju be om hjälp heller ju....

Det blir skönt att slippa disk o viss matlagning en stund iallafall...

-grabbar- Hjälp till här va / gör det och gör det....
Kan bli lite kul att få köra med dom lite..Fniss...

Nä skämt och sido så ska det bli skönt att få det gjort ..
För det är ganska besvärligt just nu.
Har ju väntat på detta ett par månader...

Nä nu ska jag in på face book...

Tjingeling...

Mobbad

När jag tänker tillbaka på min skolgång är det med blandade känslor.
Det får mej att må dåligt och jag undrar många gånger varför ingenting gjordes.
1:a klass upp till 5:an var allt jätte bra.
Men sen ...
Jag fick minst ett knyt nävsslag i mellangärdet varje dag.
Spräckt ögonbryn.
Spräckt läpp.
Tvingades att dansa på bord , upptryckt och hotad i hörnen.
Kallad för hora och massa annat.
Vi hade ett möte med mina föräldrar en mobbares föräldrar klass läraren samt rektor.
Men den här killens pappa tyckte inte att hans son gjorde något fel.
Han sa (pappan) att det var finsk sisu...
Att slå och hota en tjej ??
Mötet gav absolut ingenting....
Allt bara fortsatte...
Jag mådde skit och tom försökte hänga mej när jag var 12 år...
Ville bara få ett slut på det....
Men ingen tog tag i det..
Trodde i min enfald att det skulle upphöra när vi började i högstadiet, eftersom det var en större skola.
Men icke sa nicke...

Jävla puckot fortsatte....
De spred rykten om allt möjligt.
Det var väl en del lärare som såg att jag mådde dåligt men det var aldrig någon som sa något eller frågade..
En dag under lektions tid kom kuratorn och knackade på dörren..
- Diana kan jag få tala med dej sa hon..

Varför då  undrade jag ???

Väl på hennes kontor kom det en massa konstiga frågor som -
- är du med barn ??
Va fan !!!!
Är hon inte frisk eller ???
Sen efter det blev allt bara värre..
Blev kallad problem child mm av min mobbare..
Kuratorn kom stup i kvarten och skulle tala med mej och jag blev anklagad för att ta droger mm.mm..

Men ingen frågade mej om vad det var frågande om....
Sista gången kuratorn kom så sprang jag ifrån henne och bad henne lämna mej ifred..
Skolan blev olidlig att gå till så jag gick mer sällan dit..
Men ingen ringde hem o sa att jag inte var där...???
Att jag blev mobbad var det ingen som såg ??
Hörde aldrig någon någonting ??
Den tiden är förbi , men det ploppar upp som ett knivstick ibland..
Ärren sitter ju inte barra på kroppen utan även i själen..
Jag önskar att de hade brytt sej...
Men jag hoppas att rättvisa skippas en vacker dag...
Vilket det nog gör !!

Tjingeling...
//Diddi



Jobbar...

Jobbar igen efter julledigheten..
Tar väl en vecka innan man är  i form igen..
Inte kul att börja med en förkylning..
Men vad har man att välja på ??
Väntar på att jag ska få operera mitt lillfinger snart..
det börjar bli besvärligt..
Så litet kan göra så ont...
Ja ja sånt är det..

Tjingeling...

Min "sjuka" hamster lillebror..( förlåt kunde inte låta bli)


Lite nya bilder på lite olika saker..Bla syrran,


Härlig flyg tur..


Ozzy.

Han växer o blir större..

Jo,,, Jag vet

Jag är lite dålig på att uppdatera mej ibland..
Tur att det finns människor som påminner en om det...
Julen var lugn och skön.
Anette , Daniel och Eddie var hemma , vi åt gott och hade trevligt.
Spelade lite spel också, det var rätt så kul..
Nyår tillbringade vi nere i Näsum.
"gubbarna" lagade till en macka till förrätt och sen blev det kalkon.
Sen blev det Chokladpudding och glass.
Å sen blev det ostbricka..
Phu jag blev mätt igen av att skriva det.
De sköt lite raketer vilket inte våra hundar uppskattade..
Ozzy blev skit rädd och darrade säkert en timme efterråt.
Stackars små djur...
Nyårs dagen åkte vi vidare till min syster Sussi o hennes gubbe Roger..
Där skulle vi fira nyår en gång till.
För syrran jobbade på nyår.
Vi käkade gott och drack lite gott..
Sen vid 12 slaget gick Uffe o Roger ut och sköt lite smällare..
Det var små smällare så hundarna hade inte ont av dom..
Det var skolj ialla fall..
På natten gick jag vilse i rummet..
Skulle på toa man hittade inte dörren i mörkret..
Gick in i en fotölj sen vidare in i väggen... trevade med händerna o kännde tillslut en lys knapp..
Tände samtidigt som uffe utbrister..-Vad  fan håller du på med??
Något pinsamt alltså..
Vaknade på morgonen och nös hela tiden..
Åkte hem på kvällen..
Det var snor halt de 3 sista milen..
Vaknade på natten med feber....
Jävla skit alltså... = sjuk...
Så nu sitter jag här o hostar och snorar...

Tjingeling..

Uppdatering...


Lite bilder bara...


Näs operation

Eddie före sin operation...

Och Eddie efter...

Var finns Elina ?

 

Mörkret har lagt sej över vår lilla by.

Det är lite små kyligt så jag har lagt mej i soffan med en varm filt.

Är ganska så trött så jag ligger bara och slötittar på teven.

 

Känner hur ögonlocken sakta börjar falla ner och jag somnar så gott.

 

Plötsligt känner jag en kall hand över min mun,

försöker skrika ,resa mej upp och slå mej fri, men istället svartnar det för ögonen.

När jag vaknar är jag någon annanstans.

Ligger på ett fuktigt betonggolv ,det är mörkt och kallt.

Det stinker något fruktansvärt.

Var är jag ?

Vem har tagit mej hit ?

Vad vill dom mej?

Jag skakar av rädsla och börjar att gråta.

Plötsligt hör jag en röst i mörkret.

- Snälla gråt inte ,han kan höra dej och då blir han så arg.

- Vem är det? frågar jag snyftande.

Längre bort i ett hörn lyser månen in, där ser jag en liten mörk gestalt.

- Jag heter Elina, jag vet inte var vi är ,men jag har suttit inlåst här i över 3 månader.

Ibland tror jag att jag drömmer ,men det är verklighet.

Jag vill bara bort härifrån.

Men, frågar jag vad gör jag här ??

- Jag vet inte svarar Elina.

- men under den tiden jag har varit här så har han kommit med nya tjejer hela tiden.

Dom är här nere i källaren i några dagar sen tar han upp dom och jag ser dom inte mer.

- men jag har hört att dom skriker hysteriskt sen blir det blir alldeles tyst.

Jag har frågat varför inte jag får komma upp säger Elina , tystnar en stund innan hon fortsätter.

- Men han sa att jag var speciell och att han har särskilda planer för mej.

- jag tror att jag har fått äta av de andra kvinnorna,

Jag vet inte, men jag misstänker att det är så för två timmar efter att kvinnorna tystnat kommer han alltid ner med mat till mej.

Det är alltid soppa med köttbitar och lite potatis i. det smakar konstigt.

Han säger att jag måste äta så jag lägger på mej fett för jag är alldeles för mager ..

- Men när han har gått så brukar jag spy upp allting igen.

Jag tror inte jag vill upp till det som väntar mej.

- Så tyvärr lilla du tror jag att du är ytterligare ett offer.

Ingen kommer att överleva det här.

Jag blir alldeles iskall… vad är det Elina säger ???

Jag blir illamående och börjar gråta igen.

- Elina säger jag snyftande, jag vill inte dö.

Finns det inget sätt att ta sej härifrån ??

- det kan finnas ett sätt ,säger Elina.

En gång i veckan får jag faktiskt komma upp ..

Han tar mej till ett kallt rum med bara kakel på golv och väggar.

Där spolar han av mej med iskallt vatten.

- för att jag inte ska mögla och för att jag stinker säger han.

Han sätter alltid ögonbindel på mej , mej jag har sett lite igenom den.

Det finns en dörr som alltid står öppen rakt framför mej när vi kommer upp för trapporna.

Sen ligger rummet till höger.

Kanske kan du smyga efter nästa gång och springa ut när han tar in mej i rummet.

- Jag vill inget hellre än att komma härifrån heller.

Vi bestämde oss för att nästa gång han hämtade henne så skulle jag låtsas sova ,för att sakta smyga efter sen.

Lyckas jag ska jag kontakta polisen så dom kan hämta Elina.

Det måste bara lycka för jag vill bort härifrån.

Jag måste bara klara detta.

Efter två dagar i den äckligt luktande källaren hördes dunkande fotsteg i trappan.

En grov röst skrek

- Elina , nu ska du tvättas av, du stinker som en get , eller är det kanske din vän som luktar ?

Hähähä skrattade han otäckt.

Jag blev stel av rädsla , försökte ligga så still jag bara kunde på det fuktiga golvet.

- Nu måste det bara gå att ta sej ut ifrån denna hemska källare .

Elina och mannen går upp för trapporna , jag reser mej sakta upp och går tyst efter.

- Snälla, låt mej klara detta nu jag vill bara ut härifrån.

Jag har kommit upp för trapporna , ser att dom svänger av mot höger.

Då tar jag sats och börjar springa.

Jag ser den öppna dörren , jag se friheten framför mej..

Jag börjar nästan gråta av lycka , jag kommer att klara mej.

Då plötsligt känner jag någon som tar tag i mej och slår till mej i ansiktet.

Sen hör jag en röst långt borta.

- mamma , mamma vakna, varför skriker du ?

Jag slår upp mina ögon och ser min dotter stå böjd över mej i soffan..

Är allt bara en dröm ?

Elina sa att det inte var en dröm , det var verkligt…

Jag måste få somna igen,

jag måste tillbaka till henne för jag lovade att hjälpa henne därifrån.

Det löftet måste jag hålla..

Sakta somnar jag in igen.

Jag måste tillbaka igen men hur ska jag hitta dej ?

Var finns du Elina ?

 

 

 

 

 



Döden kan vara vacker

Kunde knappt sova en blund på hela natten.
Det skulle komma en tid nu som jag visste skulle bli jobbig, svår och smärtsam på alla sätt och vis. Nu väntade en 16 timmars bussresa 80 mil och ett möte som jag egentligen inte visste om jag ska klara av. Bussresan blev en pina utan dess like, trodde aldrig att det kunde få gå till så.
Jag valde att åka på natten för att kunna få sova lite och kunna varva ner på bussen.
Trodde jag ja ...

Med min medfödda "allt som inte kan hända händer mej" så ..
Vad trodde jag egentligen ?
chaufförerna på bussen rökte..
Inte nog med det, de hade dessutom fönstret öppet så det var kallare än i en grav på bussen.
Jag frös som en hund och kunde inte somna ,jag måste sova för att orka med det som väntar.
Som om inte detta var nog .
Det klev på en ung, dunder drogad och galen tjej i Helsingborg.
Hon var totalt urflippad på alla tänkbara sätt.
Hon lyckades på något vis se till att hon fick sitta hos chauffören och röka hon med...
Stämningen på bussen började bli lite infekterad nu.

En äldre dam som satt några stols rader framför mej gick och klagade hos föraren.
Men det skulle hon inte ha gjort.
den där galna tjejen började gapa och skrika på den äldre damen och utdelade ett par slag..
- Stackars tant, det blev helt tyst i bussen.
Ingen vågade göra någonting.
Chauffören lyfte inte ett finger för att hjälpa den äldre damen.
I normala fall hade jag haft civil kurage att gå emellan, men tjejen var så drogad att jag inte vågade.
Tystnaden fortsatte på bussen, det enda som hördes var när "drog bruden" skrek ut sin ilska på den äldre damen gång på gång.

Efter många om och men och jobbiga timmar så stannade bussen.
Klockan var 05.10 Äntligen dags att kliva av.
Men det skulle bli ytterligare 1 timme med bil innan jag var framme.
Men en timme i bil är ingenting mot 16 timmar på en "skräckbuss" som var värsta tortyren.
Tankarna började komma i mitt förvirrande trötta huvud.
Vad får jag se när jag kommer fram ?
äntligen framme.
Jag går in i huset.
Möter en svag mager förvirrad och blek figur .
En man som var märkt av sin sjukdom.
Jag kunde se smärtan han fick utstå i hans ögon.
Hans ångest var olidlig .
Jävla cancer..

Varför ska du finnas i hans kropp?
Jag ville inte se det här , jag vill inte vara här, vill inte att detta ska hända.
-gick flygresa från Stockholm bra frågade du ???!!
Vadå ??
Jag fattade ingenting..
Tydligen var du så påverkad av morfinet att du inte var riktig klar i huvudet.
Doktorn sa att det kommer att gå fort.
Dom ordnade hem en sjuksäng till huset och efter allt slit med att möblera om en halv dag stod säng , mediciner och annat på plats.

Du gick och la dej i sängen och verkade faktiskt trivas.
Innan fick du kämpa dej upp för trapporna för att kunna vila, men nu fick du ligga i vardagsrummet där du även kunde se på tv.
Du tittade på smurfarna lustigt nog och tyckte de var roliga.
Jag gjorde allt för du skulle ha det så bra som det bara gick och att den sista tiden skulle bli så smärtfri och lugn som möjligt.
Doktorn berättade en kväll att du hade begärt dödshjälp.
- Fy vad hemskt, sånt har vi inte i Sverige.'
Men jag kan förstå.

Den smärta du får genomlida måste vara grym, omänskligt.
Men jag hoppades på att jag skulle hinna åka hem innan du bestämde när du skulle få sprutan.
Vi fick 5 dagar ihop , sen var det dags för mej att åka hem.
Avskedet med dej var så jobbigt, jag visste ju att det var sista gången jag såg dej i livet.
Vi grät och jag sa vad du hade betytt för mej och framför allt min mamma, jag talade om hur mycket jag skulle sakna dej.
Sen fick jag rusa ut ur huset.
Jag klarade inte mer..

Bussresa hem igen 16 timmar av sorg och ångest.
Men det var en bra resa hem och det gick fortare än jag trodde.
Men huvudet var fyllt med tankar om dej.
Dagarna gick .
Efter 6 dagar hemma så satt jag nu i en bil..
För att åka dessa 80 mil.
För att ta avsked av dej.
Det var över nu..

Du hade vaknat på natten och bett att få byta pyjamas för att du var svettig.
- nu kan jag somna igen hade du sagt.
Du drog dina sista andetag tills du var i den eviga vilan..
Dina plågor var över .
Åter igen visste jag att jag skulle få uppleva något mer som jag aldrig upplevt innan..
Jag skulle se en död människa för första gången.. Visste att du ligger i sängen på en kyl madrass i vardagsrummet.
Hur ska jag orka ??

Resan gick fort..
Stod utanför dörren och ville bara åka hem igen..
>Jag fixar inte detta ,eller gör jag ??
Tänk om jag svimmar ? Hjälp jag vill inte jag vill åka hem igen.
jag slogs med mina egna känslor och fick övertala mej själv att gå in.
Stod i hallen och kände hur det började kittla i kinderna..
- Nej nu svimmar jag ..Tog ett par djupa andetag och tog ett par steg in i rummet.
Gömde huvudet under en schal, tog mod till mej och började "tjuvtitta" lite.
Plötsligt stod jag där framför dej.

Du var så fin, så vacker ,och verkade vara så fridfull.
Det såg ut som att du bara sov och jag viskade för att inte väcka dej.
Lite lustigt, men jag bara väntade på att du skulle slå upp dina ögon och säga
- Hello.
Man kunde inte se ett spår av all din smärta och ångest som du genomlidit.
Det var över nu på riktigt..
Du har sluppit ifrån allt det hemska.
Jag kan aldrig glömma min värst men ändå en fin upplevelse.
Här stod jag framför en död människa och tyckte det var vackert!

Begravningen som följde var så annorlunda mot här i Sverige ,men så otroligt fin och vi fick ett vackert avsked.
Jag trodde aldrig att jag skulle klara av någonting sånt här.
Allt det hemska men samtidigt allt det fina som jag fick se.
Jag hade aldrig heller trott att jag skulle tycka att döden kunde vara vacker.
Men jag måste bara säga att:
I Holland kan döden faktiskt vara vacker .

(till minne av Robby)

 
 
 
 
 
 
 
 


Novell tävling

Jag har skrivit 2 noveller och är med i radio jönköpings novelltävling.
Man hittar det på morgonskiftet/ skriv med oss.
1 har dom publicerat den heter Döden kan vara vacker.
Den 2:a vet jag inte om den kommer med.
Men den heter Var finns Elena.
Gå in och kolla o läs.
Kommentera gärna  vad ni tycker ..

Tjinge
........
ling

Ungar....

Veckan som varit har varit hemsk...
Mkt att göra och ett jäkla jagande.
Eddie fick ju lägenhet i Halmstad hux flux...
Det var mkt som behövde fixas till det.
Han fick en stor 2:a på 68,2 kvadrat, stor balkong..
Lägenheten är jätte mysig..
Men nu är flytten klar och resten får han sköta själv.
Hoppas att han kommer att trivas där.
Jimmy ..
Jo, han blev frisk till dreamhack..
Jag körde upp han och 3 kompisar i torsdags morse...
Dom var hel taggade...
Både i fredags o lördags var jag i Halmstad o hjälpte Eddie..
På lördagen ringer Jimmy mej och är förtvivlad och säger att dom ska åka hem !!!
Inte snälla polare..
Jag säger till Jimmy att han kan stanna och inte alls behöver åka hem.
För jag kan åka upp till Jököping på söndagen och hämta honom..
Så han stannade,
Klockan 06,00 på söndags morgonen ringer min telefon....
-Mamma kan du komma och hämta mej ?????
Jimmy.....
Inte riktigt så tidigt hade jag ju tänkt mej....
Men...
Nu är han hemma och har sovit sen klockan 8,00 nu är hon 15,00.
Hektisk men ganska så kul helg ändå ...

Tjingeling.....

Detta är jag ...


Uffe min gubbe...


Ozzy


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0