Lite bilder bara...


Näs operation

Eddie före sin operation...

Och Eddie efter...

Var finns Elina ?

 

Mörkret har lagt sej över vår lilla by.

Det är lite små kyligt så jag har lagt mej i soffan med en varm filt.

Är ganska så trött så jag ligger bara och slötittar på teven.

 

Känner hur ögonlocken sakta börjar falla ner och jag somnar så gott.

 

Plötsligt känner jag en kall hand över min mun,

försöker skrika ,resa mej upp och slå mej fri, men istället svartnar det för ögonen.

När jag vaknar är jag någon annanstans.

Ligger på ett fuktigt betonggolv ,det är mörkt och kallt.

Det stinker något fruktansvärt.

Var är jag ?

Vem har tagit mej hit ?

Vad vill dom mej?

Jag skakar av rädsla och börjar att gråta.

Plötsligt hör jag en röst i mörkret.

- Snälla gråt inte ,han kan höra dej och då blir han så arg.

- Vem är det? frågar jag snyftande.

Längre bort i ett hörn lyser månen in, där ser jag en liten mörk gestalt.

- Jag heter Elina, jag vet inte var vi är ,men jag har suttit inlåst här i över 3 månader.

Ibland tror jag att jag drömmer ,men det är verklighet.

Jag vill bara bort härifrån.

Men, frågar jag vad gör jag här ??

- Jag vet inte svarar Elina.

- men under den tiden jag har varit här så har han kommit med nya tjejer hela tiden.

Dom är här nere i källaren i några dagar sen tar han upp dom och jag ser dom inte mer.

- men jag har hört att dom skriker hysteriskt sen blir det blir alldeles tyst.

Jag har frågat varför inte jag får komma upp säger Elina , tystnar en stund innan hon fortsätter.

- Men han sa att jag var speciell och att han har särskilda planer för mej.

- jag tror att jag har fått äta av de andra kvinnorna,

Jag vet inte, men jag misstänker att det är så för två timmar efter att kvinnorna tystnat kommer han alltid ner med mat till mej.

Det är alltid soppa med köttbitar och lite potatis i. det smakar konstigt.

Han säger att jag måste äta så jag lägger på mej fett för jag är alldeles för mager ..

- Men när han har gått så brukar jag spy upp allting igen.

Jag tror inte jag vill upp till det som väntar mej.

- Så tyvärr lilla du tror jag att du är ytterligare ett offer.

Ingen kommer att överleva det här.

Jag blir alldeles iskall… vad är det Elina säger ???

Jag blir illamående och börjar gråta igen.

- Elina säger jag snyftande, jag vill inte dö.

Finns det inget sätt att ta sej härifrån ??

- det kan finnas ett sätt ,säger Elina.

En gång i veckan får jag faktiskt komma upp ..

Han tar mej till ett kallt rum med bara kakel på golv och väggar.

Där spolar han av mej med iskallt vatten.

- för att jag inte ska mögla och för att jag stinker säger han.

Han sätter alltid ögonbindel på mej , mej jag har sett lite igenom den.

Det finns en dörr som alltid står öppen rakt framför mej när vi kommer upp för trapporna.

Sen ligger rummet till höger.

Kanske kan du smyga efter nästa gång och springa ut när han tar in mej i rummet.

- Jag vill inget hellre än att komma härifrån heller.

Vi bestämde oss för att nästa gång han hämtade henne så skulle jag låtsas sova ,för att sakta smyga efter sen.

Lyckas jag ska jag kontakta polisen så dom kan hämta Elina.

Det måste bara lycka för jag vill bort härifrån.

Jag måste bara klara detta.

Efter två dagar i den äckligt luktande källaren hördes dunkande fotsteg i trappan.

En grov röst skrek

- Elina , nu ska du tvättas av, du stinker som en get , eller är det kanske din vän som luktar ?

Hähähä skrattade han otäckt.

Jag blev stel av rädsla , försökte ligga så still jag bara kunde på det fuktiga golvet.

- Nu måste det bara gå att ta sej ut ifrån denna hemska källare .

Elina och mannen går upp för trapporna , jag reser mej sakta upp och går tyst efter.

- Snälla, låt mej klara detta nu jag vill bara ut härifrån.

Jag har kommit upp för trapporna , ser att dom svänger av mot höger.

Då tar jag sats och börjar springa.

Jag ser den öppna dörren , jag se friheten framför mej..

Jag börjar nästan gråta av lycka , jag kommer att klara mej.

Då plötsligt känner jag någon som tar tag i mej och slår till mej i ansiktet.

Sen hör jag en röst långt borta.

- mamma , mamma vakna, varför skriker du ?

Jag slår upp mina ögon och ser min dotter stå böjd över mej i soffan..

Är allt bara en dröm ?

Elina sa att det inte var en dröm , det var verkligt…

Jag måste få somna igen,

jag måste tillbaka till henne för jag lovade att hjälpa henne därifrån.

Det löftet måste jag hålla..

Sakta somnar jag in igen.

Jag måste tillbaka igen men hur ska jag hitta dej ?

Var finns du Elina ?

 

 

 

 

 



Döden kan vara vacker

Kunde knappt sova en blund på hela natten.
Det skulle komma en tid nu som jag visste skulle bli jobbig, svår och smärtsam på alla sätt och vis. Nu väntade en 16 timmars bussresa 80 mil och ett möte som jag egentligen inte visste om jag ska klara av. Bussresan blev en pina utan dess like, trodde aldrig att det kunde få gå till så.
Jag valde att åka på natten för att kunna få sova lite och kunna varva ner på bussen.
Trodde jag ja ...

Med min medfödda "allt som inte kan hända händer mej" så ..
Vad trodde jag egentligen ?
chaufförerna på bussen rökte..
Inte nog med det, de hade dessutom fönstret öppet så det var kallare än i en grav på bussen.
Jag frös som en hund och kunde inte somna ,jag måste sova för att orka med det som väntar.
Som om inte detta var nog .
Det klev på en ung, dunder drogad och galen tjej i Helsingborg.
Hon var totalt urflippad på alla tänkbara sätt.
Hon lyckades på något vis se till att hon fick sitta hos chauffören och röka hon med...
Stämningen på bussen började bli lite infekterad nu.

En äldre dam som satt några stols rader framför mej gick och klagade hos föraren.
Men det skulle hon inte ha gjort.
den där galna tjejen började gapa och skrika på den äldre damen och utdelade ett par slag..
- Stackars tant, det blev helt tyst i bussen.
Ingen vågade göra någonting.
Chauffören lyfte inte ett finger för att hjälpa den äldre damen.
I normala fall hade jag haft civil kurage att gå emellan, men tjejen var så drogad att jag inte vågade.
Tystnaden fortsatte på bussen, det enda som hördes var när "drog bruden" skrek ut sin ilska på den äldre damen gång på gång.

Efter många om och men och jobbiga timmar så stannade bussen.
Klockan var 05.10 Äntligen dags att kliva av.
Men det skulle bli ytterligare 1 timme med bil innan jag var framme.
Men en timme i bil är ingenting mot 16 timmar på en "skräckbuss" som var värsta tortyren.
Tankarna började komma i mitt förvirrande trötta huvud.
Vad får jag se när jag kommer fram ?
äntligen framme.
Jag går in i huset.
Möter en svag mager förvirrad och blek figur .
En man som var märkt av sin sjukdom.
Jag kunde se smärtan han fick utstå i hans ögon.
Hans ångest var olidlig .
Jävla cancer..

Varför ska du finnas i hans kropp?
Jag ville inte se det här , jag vill inte vara här, vill inte att detta ska hända.
-gick flygresa från Stockholm bra frågade du ???!!
Vadå ??
Jag fattade ingenting..
Tydligen var du så påverkad av morfinet att du inte var riktig klar i huvudet.
Doktorn sa att det kommer att gå fort.
Dom ordnade hem en sjuksäng till huset och efter allt slit med att möblera om en halv dag stod säng , mediciner och annat på plats.

Du gick och la dej i sängen och verkade faktiskt trivas.
Innan fick du kämpa dej upp för trapporna för att kunna vila, men nu fick du ligga i vardagsrummet där du även kunde se på tv.
Du tittade på smurfarna lustigt nog och tyckte de var roliga.
Jag gjorde allt för du skulle ha det så bra som det bara gick och att den sista tiden skulle bli så smärtfri och lugn som möjligt.
Doktorn berättade en kväll att du hade begärt dödshjälp.
- Fy vad hemskt, sånt har vi inte i Sverige.'
Men jag kan förstå.

Den smärta du får genomlida måste vara grym, omänskligt.
Men jag hoppades på att jag skulle hinna åka hem innan du bestämde när du skulle få sprutan.
Vi fick 5 dagar ihop , sen var det dags för mej att åka hem.
Avskedet med dej var så jobbigt, jag visste ju att det var sista gången jag såg dej i livet.
Vi grät och jag sa vad du hade betytt för mej och framför allt min mamma, jag talade om hur mycket jag skulle sakna dej.
Sen fick jag rusa ut ur huset.
Jag klarade inte mer..

Bussresa hem igen 16 timmar av sorg och ångest.
Men det var en bra resa hem och det gick fortare än jag trodde.
Men huvudet var fyllt med tankar om dej.
Dagarna gick .
Efter 6 dagar hemma så satt jag nu i en bil..
För att åka dessa 80 mil.
För att ta avsked av dej.
Det var över nu..

Du hade vaknat på natten och bett att få byta pyjamas för att du var svettig.
- nu kan jag somna igen hade du sagt.
Du drog dina sista andetag tills du var i den eviga vilan..
Dina plågor var över .
Åter igen visste jag att jag skulle få uppleva något mer som jag aldrig upplevt innan..
Jag skulle se en död människa för första gången.. Visste att du ligger i sängen på en kyl madrass i vardagsrummet.
Hur ska jag orka ??

Resan gick fort..
Stod utanför dörren och ville bara åka hem igen..
>Jag fixar inte detta ,eller gör jag ??
Tänk om jag svimmar ? Hjälp jag vill inte jag vill åka hem igen.
jag slogs med mina egna känslor och fick övertala mej själv att gå in.
Stod i hallen och kände hur det började kittla i kinderna..
- Nej nu svimmar jag ..Tog ett par djupa andetag och tog ett par steg in i rummet.
Gömde huvudet under en schal, tog mod till mej och började "tjuvtitta" lite.
Plötsligt stod jag där framför dej.

Du var så fin, så vacker ,och verkade vara så fridfull.
Det såg ut som att du bara sov och jag viskade för att inte väcka dej.
Lite lustigt, men jag bara väntade på att du skulle slå upp dina ögon och säga
- Hello.
Man kunde inte se ett spår av all din smärta och ångest som du genomlidit.
Det var över nu på riktigt..
Du har sluppit ifrån allt det hemska.
Jag kan aldrig glömma min värst men ändå en fin upplevelse.
Här stod jag framför en död människa och tyckte det var vackert!

Begravningen som följde var så annorlunda mot här i Sverige ,men så otroligt fin och vi fick ett vackert avsked.
Jag trodde aldrig att jag skulle klara av någonting sånt här.
Allt det hemska men samtidigt allt det fina som jag fick se.
Jag hade aldrig heller trott att jag skulle tycka att döden kunde vara vacker.
Men jag måste bara säga att:
I Holland kan döden faktiskt vara vacker .

(till minne av Robby)

 
 
 
 
 
 
 
 


Novell tävling

Jag har skrivit 2 noveller och är med i radio jönköpings novelltävling.
Man hittar det på morgonskiftet/ skriv med oss.
1 har dom publicerat den heter Döden kan vara vacker.
Den 2:a vet jag inte om den kommer med.
Men den heter Var finns Elena.
Gå in och kolla o läs.
Kommentera gärna  vad ni tycker ..

Tjinge
........
ling

RSS 2.0