cracymormor

När jag tänker tillbaka på min skolgång är det med blandade känslor.
Det får mej att må dåligt och jag undrar många gånger varför ingenting gjordes.
1:a klass upp till 5:an var allt jätte bra.
Men sen ...
Jag fick minst ett knyt nävsslag i mellangärdet varje dag.
Spräckt ögonbryn.
Spräckt läpp.
Tvingades att dansa på bord , upptryckt och hotad i hörnen.
Kallad för hora och massa annat.
Vi hade ett möte med mina föräldrar en mobbares föräldrar klass läraren samt rektor.
Men den här killens pappa tyckte inte att hans son gjorde något fel.
Han sa (pappan) att det var finsk sisu...
Att slå och hota en tjej ??
Mötet gav absolut ingenting....
Allt bara fortsatte...
Jag mådde skit och tom försökte hänga mej när jag var 12 år...
Ville bara få ett slut på det....
Men ingen tog tag i det..
Trodde i min enfald att det skulle upphöra när vi började i högstadiet, eftersom det var en större skola.
Men icke sa nicke...

Jävla puckot fortsatte....
De spred rykten om allt möjligt.
Det var väl en del lärare som såg att jag mådde dåligt men det var aldrig någon som sa något eller frågade..
En dag under lektions tid kom kuratorn och knackade på dörren..
- Diana kan jag få tala med dej sa hon..

Varför då  undrade jag ???

Väl på hennes kontor kom det en massa konstiga frågor som -
- är du med barn ??
Va fan !!!!
Är hon inte frisk eller ???
Sen efter det blev allt bara värre..
Blev kallad problem child mm av min mobbare..
Kuratorn kom stup i kvarten och skulle tala med mej och jag blev anklagad för att ta droger mm.mm..

Men ingen frågade mej om vad det var frågande om....
Sista gången kuratorn kom så sprang jag ifrån henne och bad henne lämna mej ifred..
Skolan blev olidlig att gå till så jag gick mer sällan dit..
Men ingen ringde hem o sa att jag inte var där...???
Att jag blev mobbad var det ingen som såg ??
Hörde aldrig någon någonting ??
Den tiden är förbi , men det ploppar upp som ett knivstick ibland..
Ärren sitter ju inte barra på kroppen utan även i själen..
Jag önskar att de hade brytt sej...
Men jag hoppas att rättvisa skippas en vacker dag...
Vilket det nog gör !!

Tjingeling...
//Diddi