cracymormor

Det gick en vecka..
det gick 2 veckor ..
det gick 3 veckor..
Det gick nog inte en dag utan jag tänkte på den lilla tjejen..
Till slut försökte jag förlika mej med tanken att jag aldrig kommer att få veta.

Det var lördag och det skulle vara sista danskvällen på resturangen nere på stranden.
Kunde vara kul att gå dit ,för det hade inte blivit av de andra danskvällarna.
Satt hemma och förfestade lite ,grillade o så.
Gick ner och tjötade med lite folk.

Campingvärden sköt lite fyrverkerier för att fira 20 år som campingägare.
Olofströms pensionärsförening var tydligen där också.
Plötsligt känns allt så konstigt runt omkring mej..
Känner att det händer något.
Tittar upp framför mej och en bit bort ser jag en ung tjej..

Kan detta var sant ?
Vet inte jag bara känner att det är tjejen som vi räddade livet på..
Tårarna bara börjar att flöda.
Tjejen kommer fram till mej men jag minns inte vad hon sa..
Tårarna bara flödar...

Hon lever och mår väl..
Får träffa hennes mamma,pappa, kille och bröder.
Allt är så härligt.
Dom ropar ut i micken vad som hänt och att vi nu fått återförenas..
Applåder och tårar ..
Men ..
det härligaste av allt är att få se Matilda !
Så som jag hade undrat över hennes öde !
Jag kan inte i ord beskriva mina känslor.

Glad att man har civilkurage,glad över att allt gått bra!
Kan inte beskriva mina känslor soam sagt var..
Helt ofattbart !!

Tveka inte att hjälpa om ni kan .
Det gjorde inte jag!

Ta hand om varandra !!

Slut !!