cracymormor

Ovissheten är en jävla jobbig bov (ursäkta språket)
Nu har man bara 11 veckor kvar att jobba om inget ändrar sej.
Det kusliga är bara att tiden går så fort..
Ibland har man hopp och ibland hoppar man över kanten..
Man får ta tag i dom positiva bitarna som dyker upp ,men det är inte så lätt att alltid
se de positiva sakerna.
Speciellt inte när man blir passiv och inte känner för att göra något utan vill bara "mögla "ihop
här hemma och bara få vara utan att anstränga sej
Utan att behöva vara trevlig,kunna spy ut litte galla om vad man tycker om livet just nu..
Tur att man har människor runt omkring sej som bryr sej ,som förstår och som stöttar en..
Men tänk dom som inte har någon ??
Hur mår dom mitt i all skiten egentligen ??

Nä..
Nu ska vi jobba lite här hemma istället..
Har en hel hög med tvätt ifrån mina 2 tonårssöner som jag ska förstöra lite..
Krympa kläder är alltid kul....
Eller rosa sockar..
Tjingeling...